Bildandet av ett naturreservat på Kyrkberget, har inte fallit i god jord hos alla berörda: invånarna i Lindesbergs kommun. En av de privatpersoner som offentligt ifrågasätter syftet och konsekvenserna, är Jesper Almlöf. Han anser att naturreservatet är ett mycket kostsamt hinder för en fortsatt utveckling av Lindesberg stad där ett dött träd har för hög status kontra invånarnas dito.
Bildandet av naturreservat på Kyrkberget
Under en längre tid har en process pågått för att tillskapa ett naturreservat. Denna process är nu inne i en process när Lindesbergs kommuns invånare har möjlighet att tycka och tänka gällande detta.
För att denna process inte skall fortlöpa utan den debatt ett sådant radikalt förändrande av möjligheterna att använda oss av kyrkberget nu och i framtiden har jag känt mig nödgad att skriva denna insändare. Jag vill att var och en i Lindesbergs kommun, som har något att säga angående detta bör läsa igenom i alla fall de första fem sidorna i det förslag som finns, (www.lindesberg.se klicka på BMB ikonen, samråd kyrkberget) och ge er syn på detta. Mitt förslag är att ni skickar ert svar till info@bmb.se samt en kopia till jerry.elvin@lindesberg.se anders.ceder@lindesberg.se, par-ove.lindqvist@lindesberg.se jonas.kleber@lindesberg.se .
Det har i dagarna publicerats artiklar här på LindeNytt angående farliga träd på kyrkberget. I enlighet med nu gällande skötselförslag kommer nya premisser att gälla för trädsäkerheten i området, ” Det är av yttersta vikt för den biologiska mångfalden att i möjligaste mån lämna kvar gamla grova och/eller döende eller döda träd så intakt det går. När man upptäcker ett träd som befaras vara farligt ska en avvägning göras mellan naturvärden, säkerhetskrav och ekonomi. I denna avvägning ska naturvärden väga tungt.” Citat bilaga tre, sid 12. Vi får alla hoppas att det inte växer några fårtickor etc. på de farliga träd som i dagsläget står på kyrkberget, för om naturreservatet bildas kommer de med stor sannolikhet stå kvar. Ett naturreservat finns för alltid, och någon förändring av detta kommer inte vara möjligt.
Nedan publicerar jag mitt svar på samrådet.
Det syfte som presenteras för bildandet av reservatet kan utan problem upprätthållas genom att området har kvar sin status som parkområde, vilket bevisligen fungerat under många årtionden. Om en skötselplan, i likhet med den som tagits fram för reservatet, används med ett tydligt mål hur parkområdet skall förbättras för invånare i Lindesberg kan området utvecklas till en väl fungerande park, men med den framtida flexibilitet som ett parkområde ändock ger inför framtiden. Sannolikheten att alla aspekter, eller ens i närheten av alla, som området kommer kunna användas till i framtiden är obefintlig. Om det i framtiden t.ex skulle uppkomma ett behov av ett nytt ledningstråk, med annan dragning än den redovisade tänkta så kommer detta direkt medföra ett stort problem om området klassificeras som naturreservat, medans det som parkområde finns en helt annan flexibilitet. Att beröva Lindesbergs invånare rätten att använda sig av det enda stora parkområde centralt i staden på det sätt vi själva vill, nu och i framtiden vore barockt.
Trots det undantag som finns i reservatsföreskrifterna inser vem som helst vilken fördyring av minsta lilla projekt (VA, El, cykelvägar, eventuella framtida ändamål), som troligtvis ligger till gagn både för kyrkbergets besökare och omkringliggande områden, att försvåras, fördyrars och troligtvis få dragningar som ej är nära en optimal lösning.
Om ett naturreservat tillskapas, mitt i Lindesberg, kommer en våt filt förläggas över detta område och förhindra utvecklingen av Lindesberg som stad, på samma sätt som t.ex i Sörlunda, där troligtvis inte ens den gräns som reservatet har gäller, utan denna kan utökas om berörda myndigheter anser detta är behövligt (läs länstyrelsen). Som tidigare sagts förflyttas Lindesbergarnas möjlighet att förfoga och bestämma över området till den lagstiftning som gäller för naturreservat samt kommunens handläggares godtycke vid eventuell förändring av/omdragning/planerade reparationer av vägar, stigar, kablar, underhåll av byggnader etc (reservatsföreskrift B) om hur dessa skall genomföras. Anser denna att det ska utföras på ett visst sätt, oavsett fördyring är det på detta sätt det skall skötas.
Anser även att det vore bra om Lindesbergs kommun, i samband med framtagandet av underlaget till det tänkta bildandet av naturreservatet redovisar vilken kostnad detta medför, samt i vilken takt detta skall genomföras. I ett första skede kostnader för de föreslagna upprustningar av byggnaderna, som i närtid renoverats men i brist på användande av de invånare som i och med omdaningen till naturreservat kommer vallfärda hit, låtits förfalla, röjning av alla områden enligt skötselplan, elektrifiering av delar av området, utkikstorn, besiktning och reparation av vattentorn etc. vid reservatets eventuella födelse. I ett andra skede redovisa den kostnad som en skötsel av hela detta område, i den omfattning som föreskrivs, kommer att kosta varje år i framtiden. Kommer extra anslag att ges till BKT för detta eller kommer övriga grönområden att få stå tillbaka eller kommer området att skötas som idag, d.v.s. att det blir som det blir?
Om ett sådant stort steg som att frånta Lindesbergarna förfoganderätten över detta område kommer genomföras bör ju i alla fall kostnaden vi i Lindesbergs kommun kommer få betala för att detta genomförs redovisas i samband med framtagande och redovisningen av planerna.
Det är ju klädsamt att påvisa förändringar och kostnader vid samma tillfälle, för att ge betraktaren möjlighet att ge sina synpunkter i ett sammanhang, eller är tanken att ”sälja” in idén och kommuninvånarna får ta smällen i efterhand?
Jesper Almlöf
Invånare i Lindesbergs kommun.