Europamästerskapet i fotboll har inledningsvis kantats av oförsvarbart våld, en problematik handbollen tack och lov klarat sig utan.
Alla blickar riktas mot Frankrike. Det borde vara enbart på grund av den idrottsliga glädjen ett Europamästerskap i fotboll för med sig, men har så här initialt kommit att handla minst lika mycket om våld.
Det har slagits i Marseille, det har slagits i Nice och det har slagits i Lille. Fullständigt meningslöst våld som solkar ner vad som borde vara en fest och som ingen riktigt verkar vilja ta ansvar för. Fantastiskt vackra städer (både Marseille och Nice är att rekommendera som utomordentliga turistmål) förvandlas till krigszoner bara för att det ska spelas fotboll på högsta nivå.
Jag gissar att det har forskats på ämnet, men det är intressant att supporteruppgörelser och bråk tycks vara så oerhört synonymt med fotboll och ingen annan sport (jag köper inte att publikmängden är större på fotboll som enda förklaring). Som handboll till exempel. Hör man någonsin att det blir oroligheter i samband med handboll? Knappast.
Helgens svenska VM-kval hemma mot Bosnien-Hercegovina är ett utomordentligt exempel.
Det slogs publikrekord i Vida Arena i Växjö med knappa 6000 personer på plats när Sverige vann med 27-19 och skaffade sig ett utomordentligt slagläge inför returen på bortaplan på onsdag. En riktigt ansenlig samling människor alltså och så många som 2500 hejade på bortalaget. Den enorma skaran bosniska fans tågade genom Växjö på väg till arenan och inga som helst komplikationer rapporterades varken utanför eller inne i arenan.
Det var en folkfest där publiken helhjärtat hejade på sina respektive landslag och älskade sporten.
Dagen innan spelades det klubblagsfotboll i samma stad. Som av en händelse utbröt det slagsmål både på stan och inne på arenan när Öster tog emot Landskrona i fotbollens Superetta.
Parallellen är måhända billig, men det är lockande att konstatera att i fotboll viker sig spelarna för minsta lilla medan supportrarna slåss på läktarna, i handboll är spelarna hårda som granit och tar stryk med ett leende medan det på läktaren bara är glädje och hurrarop.
Vi som älskar att följa handboll ska vara glada att fotbollens uppenbara problematik inte fortplantat sig även in på hallarnas läktare (och spelplaner).
Apropå storpublik, jag läser i årsrapporten inför onsdagens årsmöte att LIF Lindesberg snittade över 1000 personer under sina hemmamatcher säsongen som gick. Mycket tack vare de härliga kvalmatcherna mot Skövde givetvis, men det är ändå väldigt bra.
I publiken har brandgult ett trumfkort som gör att de borde kunna ta större kliv än sina allsvenska konkurrenter i framtiden.
Ett trumfkort som aldrig någonsin innebär några tråkigheter på läktarna.
Inte ens en bortaspelare som tidigare har varit aktiv i Lille och FC Zürich kunde stoppa IFK Lindesbergs hemmaform. Även om Pålsbodas toppspelare enbart var deltagande i den andra halvleken, så gjorde hemmatruppen ett tungt jobb på Frövis konstgräs som slutade med seger. Mycket bakom segersiffrorna kom tidigt när IFK Lindesberg rivstartar matchen med två raka mål på tretton minuter.
Med ett rejält flyt på hemmaplan så är det inte samma tryck borta. I lördags blev det förlust mot Lillån, där kämpaglöden saknades i den andra halvleken. Något som blev avgörande för matchens utgång. Truppen hoppas istället på revansch till hemmamatchen mot Pålsboda på torsdag.
– Det känns bra på förhand och jag skulle väl säga att vi är småfavoriter inför torsdag, säger lagkapten Martin Eriksson.
Efter fem matcher under försäsongen så är det äntligen dags för IFK Lindesberg att inleda årets Fotbollsfemma. Truppen kommer med från goda resultat och kommer att spela säsongens första match på bortaplan. På söndag gästar den unga truppen det välbekanta Hovsta IF, för att inleda serien på bortaplan.
– Det känns som att det mest påkopplade laget vinner premiärmötet, säger tränare Niklas Christensson.
Med endast tio månaders träning bakom sig, kan nu Hannez Eriksson, 15 år gammal från Guldsmedshyttan, titulera sig som svensk mästare i armbrytning.
– Jag visste inte riktigt vad som hände, skrattar Hannez när LindeNytt når honom för en kommentar.
Vartannat år delar Svenska Downföreningen ut det prestigefyllda UPP-priset i syfte att lyfta fram personer som bidrar till att förbättra möjligheterna för personer med Downs syndrom. I år heter pristagaren Amanda Orrbo från Lindesberg.
– Hon blev väldigt rörd och känner sig hedrad, säger pappa Johan Orrbo.
Resan i säsongens slutspel till Allsvenskan är över för Lindlövens del. Trots att man inte har släppt in ett enda mål mot Brödernas/Väsby IK HK inom AllEttan, så blev de desto svårare att hålla borta under semifinalen. Trots en tvåmålsledning efter den tredje matchens första period, så fick hemmalaget en ny andning efter ett självmål i Lindlöven. Truppen får istället tacka för denna säsong som ett av seriens tolv bästa lag.
Tabellpoäng är ett måste för LIF Lindesbergs överlevnad i Allsvenskan. Innan helgen så placerar sig spelartruppen nästsist i tabellen, vilket skulle innebära en automatisk nedflyttning om man inte samlar nya poäng. Tabellen är däremot jämn där det skiljer två poäng till säker mark. På lördag gör LIF Lindesberg sin sista hemmamatch i grundserien, där laget har två poäng som målsättning.
– Vi har visat att vi är starka på hemmaplan, säger Joakim Bååk.
Det är bara viktiga matcher kvar i LIF Lindesbergs spelschema. Till helgen tog man resan till Torslanda, där båda lagen var i ett stort behov av poäng till den Allsvenska tabellen. För LIF Lindesberg så tog det över nio minuter innan man fick igenom sitt första mål i matchen. Även om målskillnaden mellan lagen i matchen inte var stor, så blev det helt klart avgörande.