”Det var tryggt på Lindeskolan – inte alls som i USA”

Pelle Fisk är först ut i en serie, där vi möter personer som gått Lindeskolan. Han började Lindeskolan 1981 och tvekade inte när han valde teknisk linje. Efter 1984 gick han det fjärde året på Rudbecksskolan i Örebro. Det fanns inte på Lindeskolan. Teknik och data var de stora intressena och han fick lära sig programmera svarvar och andra maskiner med det som då var modernt – ABC 80, ABC 800.

Vi går runt på skolgården på dagens Lindeskolan. Han kommer ihåg att han tyckte den var stor då. Idag är han litet osäker på vad som

fanns i en del av husen. Men det är ingen tvekan om var han hade sin hemvist.  Det var i det första huset till höger, när man går in från gymnasietorget. När vi står där kommer han plötsligt ihåg vad läraren i teknik hette – Bertil Westergren – helt klart en favorit som betydde mycket för honom under hans skoltid. De stötte på varandra i Lindesberg för några år sedan.

Vi fortsätter promenaden längs den långa skolgården. Här var det som kompisarna träffades. Där var kanslihuset ( det ligger kvar), ”men jag tror inte vi hade något bibliotek” och ”det här huset har jag aldrig sett” (Kulturskolan Garnalia),” vi hade musik i huset där borta, jag spelade tvärflöjt”.

Han kommer ihåg flera lärare. Läraren i tyska – henne har han haft kontakt med – och en annan lärare minns han – kanske för att denne också spelade tvärflöjt. Pelle Fisk har regelbunden kontakt med flera skolkamrater via telefon eller nätet och några träffar han, när han är hemma i Sverige på somrarna.

– Med några är det så att vi kan prata i timmar även om det är länge sedan sist, berättar Pelle Fisk.

Pelle och hans fru Michelle var hemma i Lindesberg också den här sommaren. Det kan bli mycket åkande runt om när de vill passa på att träffa hans familj och kompisar. Efter snart 30 år i Staterna pratar han flytande amerikanska. Han säger att han ibland kan ha svårt att hitta vissa svenska ord – det märks inte alls. Han är fortfarande svensk medborgare.

– Vi vill ha något ställe i Sverige, där vi kan bo och om 15 år går jag i pension. Vi har sex barn tillsammans och mina 13- och 16-åringar är tvåspråkiga, talar också svenska, säger Pelle Fisk som liksom frun Michelle tycker det är ett fantastiskt klimat här. I Texas är det fyra årstider som är olika varianter av sommar.
USA har blivit hans andra hemland. Han kom dit 1987 och har bott i Houston sedan 1998. Kanske hans resa dit följt en linje?

Han jobbade i pappa Kurts affär ”Fiskens Sport” och fick meka där, upptäckte sedan att det var roligt att konstruera/programmera, sökte för att bli stridspilot i det svenska flygvapnet, men fick inte chansen, när det är bara 28 som antas varje gång

– De flyger ju bara 100 timmar om året. Det flyger jag varje månad! Jag tänkte söka Trafikflyghögskolan, men någon sa ”USA – där är det halva priset, halva tiden och dubbelt så roligt”, säger Pelle Fisk.

Han flyger Boeing 737 som tar 170 passagerare.
Det är inga långflygningar över jorden utan han håller sig inom USA och upp mot Alaska och ner mot Karibien och norra Sydamerika.
Han har hållit sig till det planet och det gör att han – med många tjänsteår i samma sorts plan – också får ett schema som går att kombinera med familj och barn –  att han till exempel inte behöver jobba helger.

Flög på låg höjd över Linde
Pappa Kurt berättar gärna om den där gången, när sonen Pelle väckte stor uppståndelse i stan. Pelle som då flög för transportflygbolaget DHL i Europa, gjorde en liten avstickare efter avgången från Örebro Airport och flög på låg höjd över Lindesberg innan det bar av söderut i Europa. ” Det var godkänt av flygledarna och helt enligt reglerna”, berättar Pelle Fisk. Det rapporterades i tidningen – det var många som kände till att ”Fiskens son” hade blivit pilot. På marken såg han mamma och pappa stå och vinka.

Vi vänder under vår promenad vid L-huset, det som var idrottshuset då, innan arenan kom till. Han minns det väl och tittar ut över gräsfältet och fotbollsplanen som också väcker minnen.

Naturen och det lilla Lindesberg gör att det är avkopplande och annorlunda att komma hit från Houston:
– Det är så skönt här, för det är så tyst. Det är som inbäddat, ljudisolerat. I USA är det alltid som ett bakgrundsljud. Alla kör bil där, säger Pelle Fisk, som bor i en 5-miljonerstad.