Det är inte bara de lokala lagen som har rivit igång sin försäsongsträning. Även på SHL-nivå går maskineriet på högsta växel, något som Guldsmedshyttans inslag i HV71 får känna av. Efter en skadeförföljd säsong ser Mattias Karlsson fram emot hård sommarträning, ett nytt lagbygge och även en månad av semester.
Nu är ni igång med försäsongen med HV71. När samlades ni igen efter vilan?
– Vi började att träna runt den 15:e april, något sånt där. Så vi har kört i fem veckor nu. När man drar igång har att göra med när man åker ur slutspelet.
Du går igenom några tuffa veckor nu antar jag?
– Ja det blir ju så, det måste det ju vara om vi ska försöka komma ifatt Skellefteå och de andra som är där uppe.
Vad är ni arbetar mest med och har du känt någon skillnad i upplägget mot tidigare försäsonger?
Jag tror att hela fokus på träningen ligger på att träna mycket ben just nu, både löpning och styrketräning. Så det är mest ben nu. Ja, det tycker jag. Vi har kortat ner passen lite grann och det blir mer övningar mindre vila. Vi gör mera fast på kortare tid, så vi tränar kanske mer effektivt.
Förra säsongen blev en besvikelse både för dig och laget. Ni slogs i botten och du var skadad stora delar, vilket måste varit frustrerande?
– Ja det var mest frustrerande att när man var inte kunde spela själv och man såg att laget inte spelade bra. Man vill vara med och hjälpa till. Men iland blir det så här om man inte får till det med nya spelare och om vi andra som spelar inte håller normal nivå. Det började väldigt dåligt och det var svårt att komma ur det, vi var lite för mycket efter.
Känns det som att du är helt tillbaka nu? Lägger ni upp din träning annorlunda med tanke på problemen?
– Ja men så känns det. Jag tränar det som alla andra gör, men självklart så kör jag extra för axlarna.
Det blir mycket nytt till nästa säsong, framförallt i ledarstaben med ny tränare och sportchef. Hur märker man av det som spelare?
– Jag tycker inte att det blir så stor skillnad. Det som vi har märkt nu är som sagt att vi tränar lite annorlunda. Men eftersom att Andreas (Johansson, ny tränare) inte har flyttat ner hit så har man pratat med honom på telefon och träffat honom här någon gång. Men det är inget märkvärdigt. Det kommer så klart bli annorlunda när han flyttar ner och vi får den dagliga kontakten.
HV är ju en storklubb som numera alltid har pressen på sig. Märker du av kravbilden extra mycket nu när det varit några tunga år med uttåg i kvartsfinalerna?
– Nej alltså, det är klart att vi alltid har som målsättning att vi ska komma långt och vi vill inte vara nöjda med att åka ut i kvartsfinal. Men samtidigt så kollar du på säsongen som var och hur kassa vi var, men ändå tog vi oss till kvartsfinal. Även om det var en jävligt jobbig säsong som vi gjorde dåligt på alla vis så gjorde vi det ändå bra på slutet. Vi åker upp och vinner mot Leksand som ingen trodde att vi skulle göra, sen tycker jag att vi gör en bra matchserie mot Skellefteå. Jag tycker faktiskt att vi gör bäst motstånd av alla lag som mötte Skellefteå. Så jag tycker inte att vi ska vara alltför missnöjda med det.
Många HV-profiler har försvunnit de senaste åren och ni har många unga i laget. Kan du som varit i klubben ett tag känna att du får en ledarroll?
– Ja så blir det väl. men det skulle jag haft förra året med. Ända sen jag kom hit har jag varit den som spelat mest, så en ledarroll har jag haft hela tiden känns det som. Men nu kanske det blir viktigare vid sidan av isen när man pratar och man får nog en annan roll nu.
Hur länge tränar ni nu in på sommaren?
– Vi tränar fram till veckan efter midsommar. Sen har vi fyra veckor ledigt och så går vi på is.
Har du några planer med familjen för de lediga veckorna?
– Jo det har vi. Vi åker på semester direkt och då ska vi till Chile när vi blir lediga. Sen ska jag åka och hälsa på kompisar ute i Stockholms skärgård och så kommer vi att åka runt lite i Sverige. Men det blir inga stora grejer.