LIF Lindesberg har svårt att få ut max av sin potential och göra sig själva riktig rättvisa, men det är trots allt en trygg klubb med goda förutsättningar. Det hade kunnat vara så mycket värre, man hade kunnat vara HK Drott.
Det är lätt att sucka över att LIF Lindesberg tycks stå och stampa lite i handbollens allsvenska. Att klubben och laget trots goda förutsättningar med en fin hall, klart godkänd publikuppslutning och ett på papperet intressant gäng spelare som borde ha mycket utvecklings- och handbollspotential i sig, aldrig riktigt gör något avstamp mot den riktiga toppen.
Visst det blev kval ifjol, men sett över de senaste säsongerna står brandgult och stampar någonstans i mitten utan att vara det fruktade topplag, det Hanbollsligan-nosande succégäng, som man borde kunna vara.
Men när man tänker så gäller det samtidigt att sätta saker i perspektiv. Det hade kunnat vara så oerhört mycket värre. Man hade kunnat vara HK Drott.
Den klassiska klubben från idrottsstaden Halmstad som vunnit elva SM-gud och kunde jubla som mästare så sent som 2013 befinner sig i fritt fall. Ett fall som pågått en längre tid och som det inte tycks gå att få stopp på.
Ni missade naturligtvis inte rubrikerna i helgen. Spanjoren Diego Perez Marne får sparken som tränare och ersätts av tidigare storspelaren Thomas Sivertsson och David Löfgren som plockas in för föreningens damlag.
Egentligen inget konstigt med det. Diego Perez Marne tog över som ledare för a-laget i november 2015 och skrev ett nytt treårskontrakt med klubben förra våren, men har inte lyckats göra några resultat alls under sin tid på tränarbänken. HK Drott åkte ur Elitserien (numera Handbollsligan) så det sjöng om det ifjol och den här säsongen har klassikerklubben trots fromma förhoppningar om att gå raka vägen upp igen rasat hela vägen ner i botten av allsvenskan. Spanjoren har bara lyckats lotsa Drott till totalt fem vinster under sin tid vid tränar-rodret och tvingades avsluta med nio raka förluster.
Med tanke på den totala kräftgången är det högst logiskt att Marne får kicken. Men som sagt, han skrev ett treårskontrakt och det tycks om man ska tolka uttalanden från klubbens ordförande som att tränaren ändå inte är helt avpolletterad. Man ska ”ta en ny diskussion om en månad” och själva petningen gäller först och främst ”säsongen ut”. Signalerna som det sänder är väldigt märkliga.
Lägg till det att laget levde under ett tufft konkurshot ifjol och att föreningen rent av nekades elitlicens så sent som i våras. Eller att man använde en otillåten spelare och således fullständigt sjabblade bort en 32-23-seger som blev till 0-10 när förbundet dömde till protesterande VästeråsIrstas fördel alldeles nyligen.
Den röda tråden tycks vara en havererad organisation som saknar just röd tråd och där kaoset vid sidan av planen även smittar av sig på det sportsliga. Firma Sivertsson/Löfgren fick inte heller någon lysande start utan inkasserade tionde raka torsken när Hallby var överlägsna i helgen
Så det kanske ändå är så att man (om det är brandgult som är favoritlaget vill säga) ska vara glad över en trygg förening med solid organisation som spelar handboll i en fin hall och ibland, vartannat år sådär, blixtrar till på planen och nosar på positivt kvalspel.
Man kanske ska vara glad för det man har.