I timmar har han åkt båt på Amazonas bifloder för att uppsöka de många indianbyar som ligger isolerade, i syfte att erbjuda eftertraktad läkarvård. Och hela resan betalade han ur egen ficka. Men det var det värt, menar läkaren Jan Ulfberg, som idag berättade om sin Colombiaresa på Rotarys öppna lunchmöte.- Med små medel kan man hjälpa så många och så mycket!
Jan Ulfberg är forskare och specialistläkare inom invärtesmedicin. Idag arbetar han vid Läkargruppen i Örebro. Men han har lagt mycket tid på att resa till länder som Kongo och Kenya och verkat som läkare i biståndssyfte.
Det oegennyttiga hjälparbete som Jan Ulfberg bedrivit under sin resa i vintras arrangerades av Ankarstiftelsen. Det är en välgörenhetsorganisation som har 90-nummer och bedriver hjälpverksamhet framförallt i Colombia. Stiftelsen fokuserar på att bygga upp skolor i djungeln, ge sjukvård och att starta olika vattenprojekt.
– Det är framförallt vattenfrågan och fattigdomen som är det stora problemet för indianbyarna i södra Colombia, berättar Jan Ulfberg. Man dricker regnvatten som blir kontaminerat och ger olika infektionssjukdomar.
Under de tre veckor som Jan Ulfberg vistades i Amazonas hann han besöka många byar. De ligger utmed Amazonas lugnare bifloder, sex timmars båtfärd från närmaste stad, och varje by består av ungefär två hundra invånare. Hit går det inga vägar utan alla transporter sker på floden.
– Hela livet kretsar kring floden och alla arbetar med fiske. Födan består i huvudsak av fisk, höns, ägg och grönsaker vilket är mycket bra mat. Ingen är undernärd.
Eftersom indianbyarna ligger så isolerade finns ingen sjukvård att tillgå. Det leder till att både mödra- och barnadödligheten bland invånarna är mycket hög. När Jan Ulfberg och hans kollegor anlände i vintras var det första gången på mycket länge som byborna sett en läkare.
– Vi var välkomna. Raskt utrymdes ett hus och en helt öppen mottagning öppnades. Här träffade jag ungefär 100 patienter per dag. Barnen hängde i klungor vid fönstren för att bevaka vad doktorn hade för sig.
Jan Ulfberg träffade många intressanta människor under sin resa. Han sov över i byarna under färden och fick därmed en större insikt i hur indianerna levde och verkade.
– Visst är det en stor fattigdom. Men jag funderar på vad som egentligen gör oss människor lyckliga. Är det pengar eller att man tillhör ett sammanhang? Här upplevde jag harmoniska människor som absolut inte önskar att flytta till storstaden för att finna lyckan.
Vid årsskiftet stängde Elon Ljud & Bild för gott i centrala Lindesberg, och sedan dess har lokalen på Kristinavägen stått tom. Nu vill fastighetsägaren, Lindesbergs Fastigheter, veta vad allmänheten helst vill se i lokalen.
– Vi är jätteöppna för roliga idéer, och är inte omöjliga på något sätt, säger Ann-Louise Hytter.
Under fredagseftermiddagen samlades medlemmar från Riksförbundet HjärtLung Bergslagen på Energikällans relaxavdelning i Lindesberg, för några timmars avkoppling och omvårdnad. Medlemsträffarna fyller många funktioner, bland annat försöker man motverka ensamheten.
– Människor som är hjärtsjuka och lite äldre är ofta ensamma, då ville vi göra något gemensamt som alla kunde vara med på, berättar ordförande Gun Ehnvik.
Med två slutsålda föreställningar kan man inte annat än konstatera att årets Caprice blev en dundersuccé. Dessutom bjöd man publiken på en stor överraskning, när det visade sig att man inte hade en, utan två hemliga gästartister. Det blev en kväll med mycket glädje, vänskap och musik i världsklass.
Helgens stora evenemang, Harmonis Caprice, närmar sig med stormsteg. För att underlätta för den stora mängden besökare går man nu ut med viktig information kring evenemanget. Bland annat råder det totalt väskförbud, samt obligatorisk garderob, på grund av det rådande säkerhetsläget.
Under tisdagen redovisades 2023 års bokslut för Lindesbergs kommun, där summan blev 11,9 miljoner kronor i minusresultat. Detta trots att man gjort en tomtaffär som inbringade 10 miljoner kronor samt en reavinst på försäljning av bilar på 1,3 miljoner kronor.
– Vi kommer vända på varenda krona, konstaterar Anders Persson (LPO).
Efter månader av oro och ovisshet kan nu både lärare och elever på Lindeskolans estetiska program andas ut. Trots en tumultartad tid fullkomligt osar det av framtidshopp bland eleverna, men också en nyfunnen tilltro på demokratin.
– Folk tror mindre och mindre på demokrati, och det kan ju vara att man känner att man inte kan påverka, men nu känns det ändå om att man kan det till viss del, säger eleven Ida Andersson.
När flera närstående drabbades av depression tvekade inte Maria Källberg en sekund över att kliva in som medmänniska. Genom att sätta sig in i problematiken blev hon det stöd som sambon och dottern behövde under rehabiliteringen och idag har båda återhämtat sig från den psykiska ohälsan. Nu vill hon hjälpa fler att finna lugnet i sin lilla Hälsostuga i Fryggesboda.
– Jag är ingen kurator eller psykolog, men jag är en medmänniska med lugn och empati som vill göra något gott för andra, säger Maria Källberg.
INSÄNDARE/DEBATT: Lindeskolans besparingskrav har medfört att man pausar intaget på vård- och omsorgsprogrammet, det bli ingen ny årskurs 1. Bilden av ett dåligt program med för höga krav och för få godkända elever målas upp, vilket får en paus att låta som att bra idé. Som ämneslärare på vård- och omsorgsprogrammet delar jag inte den bilden. Man pausar (och därmed hotar dess existens) ett utmärkt program med högt söktryck, engagerad personal, god kvalitet och som utbildar bristyrket undersköterskor.