Gubben Synpunktiserar av Wohlgart Andersson

Jag, en djurplågare

Nej då, jag är normalt snäll mot djur, men flugor och myggor kan jag råbarkat slå ihjäl utan att tveka! När jag var i 10 års åldern var jag rent av elak mot en fluga. Det var i forskningssyfte, om nu det är något försvar.

Det var flugans flygskicklighet som skulle undersökas. Jag ville veta om och hur dess flygegenskaper förändrades, och om flugan kunde öka vingslaget om jag klippte bort halva ena vingen.

Men det kunde den inte, den surrade mera, så vingslagen ökade, men det gick inte att avgöra om det var enbart på ena vingen. Jag släppte den dryga halvmetern över köksbordet, istället för att skrämma iväg den från bordet. Då hade den ju kunnat krascha av ren rädsla, vilket hade blivit missvisande för undersökningen. Det kan ju heller inte vara lätt att starta med en halv vinge!

Den flög runt i en halvcirkel över ”landningsbanan” `nästan ett varv men inte alls lika skickligt som en fluga normalt flyger. Den kraschlandade till slut mitt i havregrynsgröten, så jag knäckte antagligen flugans självförtroende. Min mamma kom strax efteråt och frågade om jag var klar med frukosten. Nej, det ligger en fluga i gröten sa jag! Hur den kom dit sa jag naturligtvis inget om, ty ögontjänare var jag redan som liten!

Då behövde jag inte äta upp gröten den gången. Det där med havregrynsgröt  var något jag fasade för varje morgon, tyckte det var en besvärlig start på dagen. Efter att jag börjat bestämma över mig själv, har jag aldrig ätit det heller! Jag bestämde mig redan då att om jag fick egna barn skulle de inte behöva äta havregrynsgröt. När jag sedan fick det, är det åtminstone en av dem som äter det alldeles frivilligt.

Våra barn fick risgrynsgröt emellanåt istället. En gång åts inte gröten upp, då gjorde exet en pudding av resterna dagen därpå. Då utbrast en av pojkarna ”hade jag vetat det skulle bli en pudding av den förbannade gröten, hade jag väl ätit upp den igår”. Havregrynspudding det slapp jag iaf. om det nu finns.

Värst var det på sommarlov och helger, då fick man sitta kvar tills det var uppätet. Så det är inte så konstigt att jag är som jag är, när jag inte blev som jag skulle, med en så besvärlig barndom. Nu skenade tankarna iväg igen som det ju brukar göra ibland, men jag tar mig listigt tillbaka igen.

Det kan vara mysterier i djurvärlden ibland. Ta humlan t.ex. den har för stor kropp, eller rättare sagt för små vingar för att kunna flyga, men det vet den inte om, så den flyger ändå!

Det hade jag nyligen lärt mig, och det var antagligen därför jag ville utföra den här forskningen. Varför kan inte en fluga flyga med för små vingar när en humla kan det? Ja det är för mig fortfarande ett mysterium som jag troligtvis inte kommer att utreda vidare.

 

Publicerad 7 november 2017 klockan 04:55

Wohlgart Andersson

Hej på dig och välkommen till min blogg. Du är en av de drygt 20.000 besökare som tittar in här varje månad. Det är läsare från 5 kontinenter, och 13 av mig hittills kända länder. Australien, Kongo, Thailand, Filippinerna, Kina, USA, Spanien, Belgien, Danmark, Polen, Tyskland, Norge och Sverige. Mejla mig gärna om du kommer från något annat land.Jag skriver om min vardag, och mina funderingar på saker och ting. Såväl världsligt som lokalt. Jag skriver med en gnutta ironi, och försöker se saker ur olika synvinklar. Mina sista 11 arbetsår har jag startat och bedrivit företaget Tankdemontering. Efter att BMB på ett effektivt sätt knäckt min företagsanda, valde jag att 4 år för tidigt pensionera mig 2012. Efter 30 år i Gusselby flyttade jag till Kopparberg. Där förvaras jag i 7 månader, medan jag under vintern lever ett liv i Thailand.
Vill du komma i kontakt med mig är det  wohlgart.andersson@outlook.com du ska mejla till.


2017-11-25 02:42